Dokumentären om Solomon Linda som gick igår fick mig att minnas Miriam Makeba och hennes version av Mbube. Den är faktiskt min favoritversion av låten. För några år sen såg jag Miriam Makeba i Stockholm på hennes troligen sista turné. Hennes flyg blev försenat flera timmar och vi fick sitta och vänta i lobbyn, många gick hem men en trogen skara stannade kvar och det var värt varenda öre när hon kom ut på scenen tre timmar försenad, något trött i den finaste blåa klänning jag någonsin sett. Det dyraste platserna satt kulturtanterna och rörde inte en min men uppe på läktaren dansades det runt hela konserten.
Som sista låt körde hon Pata Pata och hela publiken stod upp och dansade medans hon vinkade och leende klev av scenen. Vi som var där visste när vi gick därifrån att man fått höra en av de stora rösterna som rymmer så mycket känsla i en ton. Jag förstår inte ett ord hon säger i Mbube men det är en av det mest känslofyllda sånger jag någonsin hört.