När James Brown faller ner på scengolvet skrikandes please please please, gråtandes och skakandes,och någon kommer för att lägga en mantel på hans axlar medans han sakta reser sig upp, då begär man inget mer. Den känsla han lägger i ett enda ord är mer än de flesta artister kommer uppnå under sin livstid. Han behöver inte säga mer jag förstår precis. Det handlar inte om ord det handlar om känsla. Ray Charles må ha uppfunnit soulen men James Brown ägde den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar