Next time around you´ll be down with the sound

Jag har förälskat mig i en ny sångerska. Hennes namn är Lula Reed. När hon var 22 år vann hon en talangjakt och blev ledsångare i Sonny Thompsons band. Hon gjorde flera skivor som alla blev hits, men tyvärr som med så många andra kvinnliga sångerskor från den här tiden är hon nästan bortglömd och man kan endast finna ett fåtal sånger av henne. Hon har en ljuvligt nasal röst som jag bara älskar. Det finns fyra låtar på spotify men de räcker för mig. En av de låtarna ligger på albumet över låtar från Bob Dylans radiotimme. Alltså ännu ett bevis på hur svarta ofta kvinnliga artister inspirerat vita musiker som sedan med hjälp av talang och sin position i samhället kunnat göra en karriär bara en svart musiker då kunde drömma om. Det är ingen tillfällighet att hela världen känner till Bob Dylan och Elvis men inte Big mama Thornton eller Lula Reed. Ja jag jämför här två av tidernas största artister med två tillsynes okända kvinnliga blues-sångerskor och de är just de jag vill säga. Att världen även hade insett deras storhet om dom överhuvudtaget hade fått komma in i rampljuset.